blandbebis.blogg.se

Hejsan!

 

Detta är då ett försök att kanske få ner känslor, tankar och vår historia i den digitala världen. Lite anonymt men utlämnande. En digital dagbok där vi kan reflektera och få lov att känna, få utlopp och förhoppningsvis stöd. 

 

Vi kan kalla mig för A, min man kan vi kalla för Y. 

 

Jag, A, är 27 år i November. Jag har gjort allt "by the book", jag läste klart gymnaisiet, flyttade hemifrån, fick jobb, lekt av mig, läste vidare,  förlovade mig, gifte mig, skaffade hus. Jag träffade Y i början av Januari 2012. Vi pratade, blev avbrutna och han försvann. 

Jag tänkte ett par dagar och undrade vem den där mannen egentligen var. Jag hann aldrig uppfatta hans namn. 

Efter ett par dagar sökte han upp mig på Facebook. Vi började pratas vid. Vi bodde 25 mil från varandra. 

Vi har inte samma ursprung. Jag är Europé. Han är Asiat. 

Vi insåg alla likheter och olikheter, vi talade länge om drömmar, funderingar, orättvisor och familjeförhållanden. 

Både Y och jag är mycket intresserade politiskt och enagerar oss i ideella föreningar som hjälper utsatta. Detta är något både han och jag hade gemensamt. 

Vi fick snabbt både släkt och vänner emot oss. Många tyckte, tänkte och uttryckte oro och ville gärna splittra oss. Många försökte, många har idag försvunnit ur våra liv. En del har bett om ursäkt. 

Detta är fördomar vi brottas med dagligen. Jag har blivit nekad jobb pga vem jag är gift med. Aldrig trodde jag att detta fanns i det vi kallar den moderna världen, ett i-land. Jag var naiv, idag vet jag bättre. 

Jag minns när Prins Daniel tittade ner mot Kronprinsessan Victoria på deras bröllopsmiddag och sa, "Störst av allt är kärleken". Jag ska hålla de orden nära mitt hjärta. Vårda dessa ord med kropp och själ. Dessa ord ska jag lära mina framtida barn. Störst av allt är faktiskt kärleken. 

 

Vad vill jag då ha sagt med detta?

Jo, i inlägg längre fram kommer jag att ta upp olika kulturella skillnader när man blandar två väldigt olika kulturer. Dels kring mat, sägner, skrock och hur de gör i hans land. 

Vi har skapat ett liv tillsammans genom att skala bort det fula från vår kultur, det fula från hans kultur och blandat allt det bra från våra kulturer. 

 Vi ska skapa en blandbebis! 

 

Jag vet inte om jag kommer ha lätt att bli gravid, eller svårt. Jag har ingen aning. Jag har aldrig gjort detta förr. Detta är något alldeles nytt för mig, för oss. 

Jag har läst lite om vilka flytingar som har mest fertila sekretet, om teperaturer, öppen, våt och hög livmoderhals... Det finns så mycket info. Hur gjorde man förr? Utan google och bloggar? Litade alla på naturens gång? Borde vi också göra det? Släppa spänningar och bara ha kul? Kan man det?

 

Jag är väldigt styrd av rutiner och struktur. Jag behöver detta, jag behöver planera. Jag vill planera in min gravididtet och maximera mina chanser att bli gravid snabbt. Men ju mer jag läser om olika symptom och hur man bör sticka i fingrar i sig själv och känna efter öppningar och sekret så blir jag bara stressad och känner inte för att bli förtvivlad varje gång min mens kommer. 

Dessa funderingar och förväntningar gör mig fullständigt galen!

Jag har inte ens tid att tappa förståndet. Jag jobbar heltid inom vården och det krävs att jag är skärpt under mina arbetspass. Hur ska jag behålla komcentratonen när jag har slidsekret i tankarna? Jag ville distrahera mig och sökte därför in till en utbildning, vilken jag kom in på. Så nu ska jag läsa vidare igen och samtidigt jobba heltid. Nånstans i detta ska jag då också hinna älska med min man och försöka pricka in dessa 12-24 h som mitt ägg är fruktbart i mig. Well, är jag en idiot? Säg som det är!

 

Nu blev detta inlägget superlångt. Men det var skönt att skriva av sig.

Om ni har några idéer på hur jag ska reda ut mina tankar och mitt liv för att göra plats för ett frö att växa, så säg till. 

Även om ni har idéer på hur man prickar in dessa 12-24h'na så hojta till! :)

 

 

Nu. Må gott, ta hand om er. Läs inte förmycket om sekret och bakåtlut. Man blir bra galen.