Blodprover och samtal
Idag lämnade jag blodprover inför kub men även för att se hur jag ligger i mina värden. Det blev en del rör.
BM ville prata lite, fråga hur jag mår och berätta vad som händer längre fram i veckorna.
Jag fick chans att ställa många frågor men även ta upp mitt mående och att jag inte riktigt känner igen mig själv på sistone. Jag har ju varit ganska nedstämd och känt att allt går emot mig.
Jag har inte vetat om det hör förändringen till eller vad det rör sig om. Men jag ska få träffa en psykolog på mvc som har bra kolla på detta med hormonella förändringar.
Egentligen så är det inte graviditeten jag är nedstämd för, det är allt som hänt senaste året. Alla tvära kast, börja om på nytt, brutna relationer på jobb med både kollegor och ungdomar, press från olika håll. Det har varit så mycket som pågått. Jag har aldrig hunnit återhämta mig eller landa i allt. Det var först i Spanien som jag kände detta krypa på. Antagligen för att jag kunde slappna av och få vara ifred från alla krav på hemmaplan.
Summan av allt är att jag är väldigt, väldigt trött och nu börjar en ny karusell med jobb, möten, ansvar för en grupp. Blä och skit känner jag.
Meeeen! Imorgon går jag in i vecka 11. Det är kul!
Jag vill sova och vakna den 15 September. Någon som väcker mig?
