Försöker smälta allt.
När jag gjorde testet var jag helt övertygad om att det var för tidigt att testa. Jag har egentligen Bim om en vecka.
Jag ville bara testa, fick en magkänsla.
Jag ska ladda upp en bild på min tempkurva. Man kan se en rejäl dipp som kan vara det man kallar för inplantationsdipp. Då fäste ägget väldigt fort denna gången och jag kunde se positivt test bara några få dagar senare. Häftigt! Idag var gravtestet ännu starkare så jag misstänker att jag kan ha haft ägglossning tidigare. Jag fick ju aldrig glad gubbe på mina clearblue utan bara flera dagar med blinkande. Jag får försöka förlita mig på NC och tempen men om jag jämför med sist så borde jag inte fått ett positivt resultat såhär tidigt.
Min lutealfas är dessutom ca 20 dagar, +- 4 dagar. Vilket innebär allt från 16 dagar till 24 dagar lång. Mina cykler är inte regelbundna, mensen kommer varje månad men alltid olika dagar, mina cykler är mellan 31 och 41 dagar. Dock oftast 31 -36 dagar långa.
Jag förstår inte riktigt hur jag kunnat få positivt resultat alleredan. Däremot så tackar jag och tar emot!
Om det skulle varit så att jag blivit befruktad tidigare så gör ju inte det något. Bäbis är välkommen när som helst. Gärna igår 😊
Jag tänkte ta upp hur jag känner mig.
Rent kroppsligt så har inga symptom kickat igång. Jag mår bra. När man väl fått sitt positiva så lägger man märke till allt, eller så inbillar man sig. Haha!
Jag känner lite molvärk av och till. De senaste 3 dagarna har jag behövt sova en stund mitt på dagen, ca 30 - 60 minuter. Jag har inte vetat varför men jag har varit makalöst trött. Jag misstänkte aldrig graviditet så, jag tänkte att jag haft 3 jobbiga månader med dubbeljobb, Missfall, studier och sen jobbavslutet. Jag tänkte att jag behövde återhämta mig och bearbeta allt.
Sist jag var gravid så kände jag också av tröttheten direkt.
Mina boobisar är inte påverkade än. De är lite ledsna som vanligt. Sist tog det en - två veckor innan de började växa och bli ordentligt ömma. Jag ger det lite tid så är vi tillbaka där också snart 😊
Jag är inte direkt svullen, inget illamående och inga cravings.
Jag är ett kontrollfreak. Jag vill ha koll på läget, vad sker i kroppen, hur ser alla risker ut rent procentuellt vecka för vecka vad gäller missfall. Kanske för att jag aldrig vill vara oförberedd på ett missfall igen. Jag vill veta hur riskerna ser ut vecka för vecka.
Jag ska försöka hitta den statistiken.
Jag är inte orolig för ett missfall denna gången. Jag vet att riskerna ökar ifall man haft tidigare missfall men jag väntar inte en katastrof. Jag väntar ett friskt blåbär men rejält humör och full av knäppa idéer. Så det så!
Jag ser framemot att växa, bli större, njuta och våndas över olika krämpor. Ni får gärna påminna mig om detta längre fram när jag tänker gnälla 😊
Jag tänker mycket på tidiga ultraljud. Tror ni att man kan få till ett sånt?
Jag vet inte hur jag ska kunna klara oron fram till KUB. Jag följer ju en tjej som upptäckte ett MA vid KUB. KUB har ju blivit ett orosmoment, inte för att man ska upptäcka något fel på barnet, men upptäcka att man förlorat barnet. Det är min skräck. Skräcken i att inte veta. Att inte ha kontroll och chans att upptäcka det direkt.
Vid vecka 7 man kan upptäcka hjärtljuden, visst? Jag vill göra ett ultraljud då! Direkt. Jag vill inte vänta. Jag kommer att bli galen.
Jag måste försöka behålla lugnet och tänka rationellt men med allt gammalt så blir det svårt. Hur gör man?
Har man rätt att be om ett tidigt ultraljud?
Jag tänker också på den där barnmorskan som jag aldrig i mitt liv vill träffa igen.
Jag ska byta till en annan barnmorskemottagning i stan. Jag måste ta reda på vilka som finns och hur andra upplevt mottagandet där.
Kanske har jag några följare från Växjö? Jag vet att jag har en tjej som följer som bor här. Ni kanske vill tipsa?
Iaf. Här kommer bilden på tempkurvan!
Stooooor kram till er! ❤
