Idag grät jag hysteriskt.
Japp. Jag var fullkomligt knäckt. Jag var så ledsen och grät, och grät, och grät.... Jag och gubben diskuterade och det blev inte så bra. Han förstod inte varför jag började gråta. Hans mamma, pappa och lillasyster var med oss i bilen. Jag gömde mina tårar tills det vara var han och jag kvar i bilen. Då bröt jag ihop.
Sällskapet gick in och handlade medan jag satt kvar och grät i bilen... Suck.
Jag ringde till min bästa vän, min fina fina fina vän, hon hade nyss skrivit på papper för ett husköp. Vi pratade lite om det och mitt i samtalet kommer mina man tillbaka med en hel påse full av Sharonfrukt. Gissa om jag började gråta igen... Jag kunde inte ens avsluta mitt samtal med henne. Hon förstod och skrattade mest. Men när dessa känslor kommer så är det kört. Det går inte att kontrollera.
Jag.... Orkar.... Inte.....
