Att boa i hemmet.
Jag boar här hemma något makalöst.
Idéerna sprutar åt allt håll.
Jag fattas gardiner, matta och nattlampa.
Har jag berättat att jag var inne på förlossningen pga minskade fosterrörelser i vecka 29?
Gossen visade sig må bra men är en envis krabat!
Med detta ville jag ha sagt att doktorn frågade varför jag sa Han hela tiden och frågade om jag var säker på att det var en Han. Hon frågade om ultraljudssköterskan sagt det. Ja, svarade jag.... Hon sa då såhär: Då kallar jag den för HonHan. Okej, svarade jag. Jag var ju mitt uppe i oron och nervositet att jag inte reflekterade över det tills jag var på g hem i bilen. Ni vet, när man går igenom varje detalj, ord för ord.
Då slog det mig. Det kanske inte är en gosse där inne!!
På måndag har vi ett tillväxtultraljud och då planerar jag att fråga en gång till!
Jag ville ju inte ta reda på könet, det var min man som ville det. Han fick ta beslutet när vi väl var där. Pojke, sa sköterskan. Okej. Då planerar vi efter det.
Såklart har jag köpt en del väääldigt fina blåa dräkter. Lycklig är jag, blå är ju min favvofärg.
Nu kanske jag får fundera på klänningar och fina strumpbyxor istället. Vi får se.
Med detta ha sagt så väntar jag med att köpa matta, gardiner osv tills jag vet. I förhoppning att kunna neutralisera färgerna, om jag har en snippfia i magen. Kul!
Trots det så vet man aldrig med säkerhet innan bebis har kommit ut till oss.
Jag vill ha vårt barn hos oss nu.
Måtte denna sommaren gå fort som attans.
Jag älskar sommaren och brukar vilja att den ska vara så länge som möjligt. Men inte i år!
Kram!
